Spangenbergseglingen

Grötviks Segelsällskaps kappsegling "Spangenbergseglingen" blev förra året inställd pga för dåligt intresse. Nu i år har Johan Sölve på Libelle tagit tag i saken och blåst liv i seglingen igen. Denna gången är det en triangelbana på ca 15 NM med omvänt LYS som gäller, med start och mål utanför Grötviks pir för att få det extra publikvänligt. Tävlingen ingår dessutom i Tylöcupen. Det var 24 anmälda så man får verkligen säga att Johan lyckats över alla förväntingar! Kul!

Väderprognoserna visade på runt 6-9 m/s och ombord på SWE 595 var vi tre personer, Vicente, Susanne och undertecknad som skulle segla. Övriga var upptagna. Men tre personer är lite väl lite i sådana förhållanden, så vi försökte ragga upp en gast till. Vi riktade in oss på en herre med namn Jonas Bergman. Han är lite lagom äventyrlig, gillar Flumriden på Liseberg och har dessutom varit på sjön ombord på nåt stort fartyg 1991, så hans meriter kvalificerade in med råge! Till vår lycka tackade han ja, så vi var till slut 4 personer ombord!


Banan för dagen

Dagen började med att vi seglade från Halmstad till Grötvik, skepparmötet hölls sedan kl 10. Vinden var väl ca 7-8 m/s. Vår start var sedan kl 11:24. Till vår förskräckelse upptäckte vi att batteriet till stillbild/videokameran fortfarande satt kvar i laddaren! Så går det när man ändrar sina rutiner och stoppar ner kameran i väskan dagen innan när batteriet fortfarande är på laddning... Dock fanns headcamen med som tur var.


SWE 595 förtöjd innanför Blue Eagle.
Foto från Johan Sölves Flickr från Spangenberg.

Vi cirklade omkring lite innan start och gjorde sedan en bra tajmad start och var över linjen ca 5 sek efter tutet. Vår huvudkonkurrent, Thorbjörnsson/Gunnarsson på Express SWE 1010 var runt 50 m efter oss i starten. Först var det en kort sträckbog upp till en boj för att sedan runda och falla av ner mot HSS Påarpsboj. Hirkum Pirkum som startade någon minut före oss försökte sätta spinnaker och föll av lite extra, men de förlorade nog snarare på det, för vi hade nästan seglat in hela försprången innan rundingen av Påarp. Sedan var det kryss upp till Halmstad Angöring. Sjön var rätt gropig och vinden hade nog ökat en aning. Vid Påarp rundade vi en bit före SWE 1010, som sedan slog först av oss. Vi slog då också och vi låg sedan parallellt och seglade ett tag. Till vår lycka gick vi både högre och snabbare än SWE 1010 och de slog sedan för att inte ligga i vår skräpvind. Vi fortsatte dock ett bra tag innan vi slog ner mot Angöringen. När vi sedan närmade oss märket såg vi att vi hade dragit från minst 200 meter på SWE 1010, så det var verkligen en lyckad kryss av oss.

Därefter var det en slör till Grötvik igen. Vi surfade på bra på vågorna och var ikapp Hirkum Pirkum. Rundningen var dock inte helt lyckad. Efter att ha fått en broach innan vi skulle gippa runt så hann Hirkum runda och sticka iväg från oss igen.

Efterföljande halvvind gick också bra, vi surfade förbi Hirkum igen och lyckades runda före dem den här gången. Den andra kryssen upp till angöringen var blåsig. Vinden hade ökat till runt 10-13 m/s, och vågorna gick höga, så det blev en blöt kryss för oss, och särskilt för Jonas som satt längst fram på kanten. Jag tror att han till slut var glad över att han fått låna den andra Jonasens sjöställ...

Efter rundingen av Angöringen var det halvvind till Grötvik igen. Vi surfade på bra och var upp på runt 9,5 knop i surfarna. Då kom Bengt Olssons Luffe 37 och surfade förbi oss i lovart! Då grämde sig skepparen lite extra över att batteriet till den andra kameran fortfarande satt kvar i laddaren, för det var en mäktig syn!

Innan rundningen av Grötvik fick vi återigen på en mäktig broach och tog in vatten i sittbrunnen. Men vi lyckades runda igen och sedan var det en bidevind tillbaka till Angöringen. Där mötte vi båtarna som redan var på väg in. Lasse Meijer & Co i sin Drake har verkligen hittat formen och vann överlägset. De tvekade aldrig med spinnakern på halvvindarna och slörarna och vann med över tre minuter före Anders Hellekant i CB 66 racer.

Efter rundningen av Angöringen igen var det en sista slör in mot målet i Grötvik. Nu hade vinden minskat betänkligt till kanske 7-8 m/s. Vi var runt 100 meter före Hirkum, som vi alltid brukar ha som benchmark, och vi har aldrig (vad jag kommer på nu) slagit dem på banan. Vårt stora mål var därför att vi skulle hålla dem bakom oss, och att SWE 1010, som säkert var 200 m bakom oss inte skulle få närma sig. Hirkum satte dock spinnaker medans skepparen fegade ur lite, då det var rätt tajt mellan mållinjen och Grötviks pir, och skepparen inte ville broacha upp på land. Hirkum närmade sig dock snabbt, och efter en katastrofmålgång av undertecknad (tillika rorsman) släppte vi Hirkum förbi oss på insidan, då målgången var i längsgående riktning och vi gick alldeles för långt från första målgångsbojen (som snarare var en rundningsboj).


Hirkum Pirkum har precis gått i mål före oss...
Foto från Johan Sölves Flickr från Spangenberg.

Där deppade vi ihop lite, vi var ju så nära och hade seglat så bra innan... Vi ville inte mecka med att segla in i Grötviks hamn, då utombordaren på 4 hk inte riktigt känns stabil i den vinden och vågorna, så vi ställde kursen mot hemmahamnen i Halmstad. Precis då fick vi på en rejäl surf och kom upp i 10,18 knop enligt loggen (och 10,8 knop enligt GPS:en) och plötsligt blev vi på bra humör igen, då det numera är vårt fartrekord (sedan vi i år inskaffade loggen).

Sammanfattningsvis var det en blåsig segling, där vi fick bevis på att vi hittat trimmet även i hårdvind, vilket känns bra. Ingenting pajade ombord, men Susanne fick Jonas i huvudet efter ett slag, hoppas att det gick bra tillslut.

Tack till Grötviks SS och särskilt Johan Sölve för ett kanonarrangemang!

Läs Johan Sölves rapport från Spangenbergseglingen på Libelle.se.

Resultatlista
Bilder från Johan Sölves Flickr