Vindfattig tisdag

Veckans höjdpunkt, lill-lördagen för mig, nämligen tisdagsseglingen närmade sig. En efter en hade droppat av från min besättningslista och till slut var det bara jag och Susanne kvar. Susanne som dessutom var nere i Malmö i tjänsten och hoppades kunna komma tillbaka i tid. Jag insåg att det återigen var dags för en ny besättningsman att göra sin debut ombord. Jocke på jobbet var ett lämpligt offer och han ställde vänligt nog upp. Han hade inte satt sin fot på en segelbåt innan men nån gång ska ju vara den första.

Väderprognosen från SMHI hade sagt 5-8 m/s på eftermiddagen och 6-9 m/s på kvällen. "Hm, det kunde bli lite blåsigt det där, hoppas Jocke inte blir allt för skraj om det lutar och skvätter" tänkte jag. Men tji skulle jag få...

Äggklockan (a.k.a starturet) ställdes efter en atomursapp från min iPhone och synkade perfekt. Tills vi gjorde första slaget och Susanne kom åt stoppknappen eftersom undertecknad hade satt klockan exakt där skotråttan till fockskotet satt. Det blir bakläxa för den placeringen till skepparen... Hur som helst, vi gjorde en ny synkning och det skulle visa sig att det inte var synkningen som var det största problemet i starten. Vi tänkte starta uppe i lovart och komma för styrbord in mot den andra Expressen, men vinden ville annorlunda. Den vred och dog totalt precis innan vår start så vi fick slå tillbaka och segla parallellt bakom startlinjen innan vi kunde slå igen och gå över linjen ungefär en minut efter vårt skott. Ingen vidare start med andra ord. Men efter hundra meter kom vinden och vi satte fart och seglade ikapp och förbi Express S-1010 innan första röda pricken! Lyckan var fullständig efter den bedrövliga starten!


Express S-1010

Annars seglade de stora kanonerna förbi oss redan innan vi passerade den yttre piren. Molich, Mumm 30, Luffe 37, Elan 333 osv. Vi försökte hålla farten uppe i den svaga och skiftande vinden och hade fått ett litet försprång på S-1010.


Luffe 37


Molich X


Elan 333 Libelle



Vi närmade oss första rundningen uppe vid Grötvik och helt plötsligt fick vi se båtarna framför oss segla åt helt fel håll. Vinden hade vridigt runt 60 grader och helt plötsligt fick vi också falla av och sedan slå för att komma runt märket. Mycket märkligt.

Efter rundningen satte vi spinnaker och den fyllde hyfsat bra till en början. Det var dock motsjö och vi stod och stampade i den näst intill obefintliga vinden.


Vinden dog

S-1010 såg ut att fått nog och startade motorn och tog C-55:an på släp hemåt igen. Det var ju lite tråkigt tyckte vi tills det att vinden dog ut för oss och alla andra runt omkring. Vi försökte ha tålamod men när maneterna simmade förbi oss med ett flin fick vi nog. Seglena togs ner och vi startade motorn. J-80:an togs på släp och vi satte kurs mot hamnen igen. Alla gav dock inte upp. Två folkbåtar och en IF hade gått bra som sjutton och var på väg in mot mållinjen. Svante Folkbåt vann med 4 sekunder innan IF:en.


Susanne hade lite problem med styrfarten

Efteråt vankades tacobuffé och prisutdelning.

Fler bilder




Rookien Joakim

Lärorik segling

Rorsman verkar ha tankarna åt fel håll. Saphira-Leif jobbar hårt med storskotet

Så var det då återigen dags för tisdagskappsegling. Susanne var på hemligt uppdrag i Stockholm i tjänsten och en ersättare behövdes göras klart med. Några tidigare gastar hade tackat nej på grund av mer eller mindre tvivelaktiga orsaker, så en ny förmåga kanske var dags att ta in för att bredda min krets av människor som jag hänsynslöst utnyttjar som gastar. Min gode vän och före detta kollega Jonas dök då upp i mina tankar. Han har för några år sedan seglat Viggen med en kompis i Stockholm med gott resultat (blodad tand). Med ovanligt god framförhållning tillfrågades han och han tackade glatt ja. Perfekt!

Express-Niclas från S-1010 hade seglat Ven runt helgen innan men ett ovanligt lågt lågtryck hade satt käppar i hjulet för båtens hemsegling så den låg kvar i Helsingborgstrakten. Därför såg jag ett utmärkt tillfälle att få ta del av Niclas Express- och seglingsrutin och frågade även honom om inte han ville vara med. Till min stora glädje ville han det, så besättningen var spikad till rookie-Jonas, Express-Niclas och min gamle vapendragare Teknikgast-Mediaman-Logistikansvarig-Philip.

Progonsen hade sagt 7-10 m/s och när vi kom ner till bryggan levde vinden upp till det. Mitt i alla förberedelser kom Saphira-Leif och frågade om vi ville ha någon mer gast ombord. Glad som en speleman svarade jag att det fanns en vakant plats ombord som storsegeltrimmer, så besättningen förstärktes även med honom.

Pre-starten innebar mest lite trixande med storseglet så att det skulle bli hissat rätt i mastliket och få rätt form och när det var fixat var det bara några minuter kvar till start. Vi tajmade starten helt ok och hamnade i kölvattnet några båtlängder bakom Pirkum. Tidigare har vi aldrig varit i närheten av att segla jämnt med dem, men efter att ha seglat halvvind och sträckt förbi alla pirarna hade vi kappat in på dem sakta men säkert. Halvvinden bort till Påarpsmärket gick som en dans och vi tog in ännu mer på Pirkum och övriga fältet. Vi gjorde en tajt rundning och lovade upp direkt efter märket och Pirkum la sig direkt i lovart ca 7-8 meter ifrån oss. Det blåste runt 9-12 m/s och direkt efter rundningen och i första stora våg och vindby som kom kastades båten ner och undertecknad och Saphira-Leif flög ner i sittbrunnen. Efter att några tidigare tisdagar ha slagit mig blodig mot storskotsbalken hann jag tänka att "nu fan bryter jag benet mot balken" men det gick bra och stannade vid lite blodvite på smalbenet. Efter några minuter sida vid sida slog Pirkum och vi fick fri vind. Vi fortsatte och tuggade på utåt och Saphira-Leif tipsade mig om hur man ska styra på kryssen. Vågorna gick höga och sköljde in över oss emellanåt. Stackars Rookie-Jonas satt längst fram på railen och fick de flesta vågorna över sig och jag hann få lite dåligt samvete över att ha tagit ut honom i det vädret. Men klarar han detta så klarar han det mesta. Mitt i en våg så flög förluckan upp av vinddraget och halva vågen hamnade i förpiken. Inte riktigt där man vill ha vågorna...

Efter att ha kryssat ut ett tag slog vi tillbaka in mot Grötviksmärket för att inte riskera att gå för långt. Det visade sig att vi kunde sträcka perfekt mot märket och precis innan vi kom fram till märket dök Pirkum upp och slog framför oss. Vi hade med andra ord gått precis jämnt med Pirkum på kryssen. Vi rundade märket och direkt fick vi en kalassurf som vår GPS-plottning tyckte gick i 10 knop, vilket är rekord för oss i SWE-595. Efter att undertecknad tyckt att det blåst lite väl mycket på kryssen för spinnakersegling, satte vi aldrig den gula blåsan. Det visade sig dock att det inte var så dragigt på sista länsen så i efterhand kändes det lite fegt.


Letto di Pletto visar hur en spinnakersättning ska gå till






X-99 Blue Eagle med Gottfridsson

Pirkum satte spinnaker och de gick ifrån oss och var ca en minut före oss i mål. Vi fick fajtas mot en Hero sista biten in mot mål och lyckades hålla dem bakom oss.


Niclas fipplar med sin lånade 80-talsflytväst och Jonas pustar ut efter en blöt kryss

Det visade sig vid prisutdelningen att vi kom 10:a av 13 startande. Huga! Det är minsann inte lätt att placera sig på övre halvan bland alla SM-vinnare och storseglare.
Resultatlista



Stort tack till Express-Niclas och Saphira-Leif som delade med sig av sina erfarenheter ombord. Ni är välkomna ombord igen när som helst :-)

Rookie-Jonas blev inte allt för avskräckt utan tyckte att det hade gått vildare till med den där Viggenen i Stockholms skärgård. Så du kan lita på att jag kommer att höra av mig igen! :-)




Spinnaker på tork i den Stenholmska lägenheten. "Spinnaker?" tänker då vän av ordning, "den kom ju aldrig upp", nä, men den låg i förpiken när en halv våg sköljde ner genom förluckan ;-)

Dagens GPS-spår



Lägg märke till att vi bara gjorde ett enda slag på hela seglingen. Styrbords halsar ut, och babords halsar hem :-)

Händelserik segling

Den andra höstseglingen skulle visa sig bli mer dramatisk än vanligt. Vinden var runt 5-7 m/s, molnen var mörka och låga när det var dags att kasta loss. Det nyinvesterade motorlåset till utombordaren visade vad det gick för när nycklarna glömdes kvar på jobbet, så motorn fick sitta kvar på motorfästet. Alltid en ursäkt att ta till om det inte skulle gå bra :-)

Besättning idag var Susanne, Philip och Magnus Göransson. Lagom till de första båtarna skulle starta så hördes ett rejält tuut. Det var en stor lastbåt som låg mitt emot småbåtshamnen som helt plötsligt fick för sig att det var en bra idé att röra på sig. Långsamt backade den sig ut en bit och i höjd med startlinjen skulle den vända 180 grader. Mycket bra tajming! Vi lyckades hålla oss undan och gjorde en hyfsat bra start ungefär mitt på linjen. Express S-1010 låg lite snett framför i lovart och vid rundningen av första röda pricken låg den ca en båtlängd framför oss. Sedan fortsatte dramatiken...

Ännu en lastbåt tyckte att det var dags att gå in i hamn och började tuta på hela startfältet. Vi gick så långt vi kunde in mot kajen innan vi gjorde vårt första slag. Tidigare nämnda Göransson hade fått order om att sitta så länge som möjligt på sidan innan han skulle gå framför masten och blixsnabbt sätta sig i lovart när vi slog. Vad han kanske inte hade blivit informerad över var att ett fockskot skulle lägga sig i lagom snubbelhöjd och snabbt förflytta sig från sida till sida. Problemet var att skotet fastnade i hans dyra vita designersneakers när han gick framför masten och benet hängde i vädret medans båten började luta mer och mer. Till slut lossnade den något nonchalant knutna skon och hamnade på relingslisten innan den retligt for ner i vattnet med ett plums. Susanne som är gammal rutinerad orienterare och snabb i tanken kastade sig ner i lä och stoppade ner handen i vattnet på vinst och förlust. Och vips var skon uppfiskad i skosnöret! Så Blocketannonsen som jag redan hade hunnit se framför mig där en glad enbent man skulle bli erbjuden att köpa en bättre begagnad vänstersko av senaste modell gick om intet.


Göransson seglade resterande del i bara strumplästen

Resterande bit på kyssen gick något lugnare till, men slagen behöver nog ändå tränas lite på. S-1010 gick lite bättre och drog ifrån oss hela tiden fram till första rundningen vid Grötvik. Vi missbedömde som vanligt layline och fick göra två extra slag för att komma runt märket. Nästa sträcka skulle bli slör och undertecknad begav sig fram på fördäck för att rigga spinnakern. Lagom till detta dök ett stort mörkt moln upp ovanför oss och gav ifrån sig några rejäla vindbyar som gjorde besättningen lite vita i ansiktet. Efter lite samråd kom vi fram till att det kanske inte var en så bra idé trots allt att sätta spinnaker med vår ringa samtrimning inom området. Så vi lät bli, men var nästan lika glada för det när vi blev omseglade av Gottfridssons X-99:a och Blink.





Vid sista rundningen hade vi några båtar efter oss och på den höga sträckbogen hem igen var taktiken bara att hålla dem efter oss. Det lyckades vi bra med och när vi gick i mål kom vi in som 13:e båt av 20 båtar.

Tyvärr var det lite väl mycket action för att hinna plåta samtidigt, men några bilder blev det i alla fall...

Dagens GPS-spår

Höstpremiär i stiltje

Express S-1010 innan start

Den första tisdagsseglingen för höstomgången tjuvstartade den 4 augusti, en vecka tidigare än det var tänkt från början. Vädret var varmt och tyvärr väldigt vindfattigt. Vinden var från sydost så det var spinnakerstart och spinnakergång till de två första rundningarna.

Vi startade i en klunga samtidigt som H-båten och GK29:an, som båda måste ha blivit lite sena över startlinjen i den lätta vinden.


Spinnakern hänger som ett lakan i den obefintliga vinden

Pirkum seglade dock snabbt ifrån oss och även Express 1010 drog ifrån oss på första spinnakerbenet. Många tog ner spinnakern eftersom det var en (för?) hög halvvind mellan piren och första rundningen men vi i Expresserna kunde ha dem uppe. Trots det gick vi rätt jämt med exempelvis H-båten och några andra lite långsammare båtar.


S-1010 drar ifrån oss...


...fast vi ser inte ut att vara så långt efter


Fältet blir snabbt samlat


J-80




Fältet på väg mot Grötviksrundningen

På den andra spinnakerbogen började vi däremot att närma oss fältet, men det kanske mer berodde på att vinden dog ut bortåt land vid Grötvik.

Det var ungefär så långt som vi kunde röra oss framåt, efter andra rundningen var det kryss hem igen och då gjorde vi inte många tiondels knop. Kanske 0.2, vem vet...


0,17 knop typ...


Fast det var en fin kväll i alla fall

En efter en började de som hade motor att starta den, och det var väl ett ganska bra val att ta med motorn den här gången.


Bra val att ta med motorn. Inhyrd proffsgast som åkt 30 mil längst till höger i bild. De svarta sulorna får dock stanna i land nästa gång ;-)


Blink är ute och seglar igen



Tyvärr kom vi alltså inte i mål. Pirkum och CB66:an var dock väldigt nära mållinjen innan det tog slut och motströmmen gjorde väl också sitt till att de inte kom så mycket framåt.


GK29 Pirkum


CB66 retligt nära mållinjen


S-1010 på hemväg

Seglat ombord på 100 fot kolfiber

Semestern närmade sig sitt slut. Regnet och blåsten hade gjort att det inte blivit så mycket segling på semestern som jag hade tänkt mig när jag köpte båten. Men på semesterns allra sista dag kom kompensationen som vägde upp alla missade seglingsdagar i sommar; jag fick möjlighet att segla på 100-fotaren Hyundai!

Hyundai är alltså 30,5 meter lång, 6,5 meter bred, 4,5 meter djup och väger 32 ton.

Det var Bendt Bil som stod för kundseglingen tack vare att de numera även säljer just Hyundaibilar.


Skepparen Per Loheden berättar vad som ska hända


Masten är 40 meter hög


När det 290 kvm stora storseglet ska hissas behövs sex man på de tre vinschpidestalerna som då sammanlänkas. Det var riktigt jobbigt kan jag intyga...



Med ett rev i storen, som tas vid ca 6 m/s, är det ändå 200 kvm uppe


Och ytterligare 100 kvm i "pansar-trean", en genua 3 gjord i oerhört styv duk. Gennakern är på 700 kvm!


När storen var satt var det dags att hissa genuan och skota hem den. Vi accelererade lätt och ledigt upp till 11-12 knop i ca 6 m/s vind. När båten når runt 11 knop hörs ett dovt surrande när roderbladet börjar vibrera.


Kursen sattes mot Kattvik på andra sidan Laholmsbukten


Alla som ville fick testa att styra. Det ville man ju givetvis inte missa. 13.6 knop kom vi upp i när jag styrde :-)


Lycklig rorsman


Fortfarande glad som ett barn på julafton efter att ha fått styra i 5 min...


Vi närmade oss Kattvik i en rasande fart. På en timma var vi över och det var dags att slå för att segla tillbaka igen och några meter skot behövde vinchas hem


Vinden hade ökat till 16 knop och vi höll oss runt 12-13 knop hela tiden.








Inte helt enkelt att beslå 290 kvm storsegel på bommen




Tillbaka i hamn igen och ett minne för livet!

Stort tack till Per och Bengt-Erik på Bendt Bil som gjorde det möjligt!